Feministiskt Perspektiv skriver om hur barns rättssäkerhet allt mer försämras.
Det gavs en mörk bild av barns brist på skydd på ROKS konferens om vårdnadstvister och våld ur barnperspektiv, som hölls i förra veckan. Föreläsarna kom från de flesta yrkesgrupper som möter barn som utsätts för våld i familjen, och de var överens: barns rättssäkerhet har försämrats under de senaste 15 åren.
Om mamman misshandlas av sin manliga partner så hörs inte barnet av utredare för dom anser att barnet redan har fått se så mycket. Men ett stort problem här är att många barn själva bli misshandlade och en tredjedel blir utsatta för sexuella övergrepp, framför allt flickor. Att då inte även fråga barnet är att totalt osynliggöra allt det som barnet har utsätts för.
Elisabeth Näsman kunde visa på forskning om hur det inte är barnets bästa som det utgås ifrån av familjerättssekreterare. utan istället utgår dom ifrån att barnet behöver båda föräldrar, även om barnet uttrycker rädsla att träffa ena föräldern. Som en mamma som var tvungen att skicka sina barn till förövaren enbart för att han ansågs ha rätt till sina barn. Vad hände men barnets rätt att slippa utsättas för den som misshandlar och även våldtar dom?!
I en vårdnadstvist är det barnet behov som ska komma först, men detta görs inte. Även om en pappa, som den förövare ovan, inte har blivit fälld pga av till exempel bristande bevis så kan barnet vägra att träffa pappan, men det tas inte hänsyn till vad barnet tycker utan vad rätten anser. Barnet kan alltså då tvingas fortsätta se förövaren. I slutändan så överger samhället barnet som får klara sig själv.
Umgängessabotage tas upp i artikeln, som ofta använda av förövare för att få hela vårdnaden om ett barn. Om en mamma vet att hennes barn blir utsatt för sexuella övergrepp och/eller misshandel så kan hon inte vägra att låta barnet träffa förövaren, för då kan han hävda att det handlar om umgängessabotage och då förlorar barnet sin mamma och han får hela vårdnaden.
Advokat Eva Kornhall berättade att hon ofta säger till mammor att det är bättre att ditt barn blir utsatt för sexuella övergrepp eller misshandel än att det förlorar sin mamma. Även hon menade därför att socialtjänsten måste ta sin skyldighet att polisanmäla misstankar om våld och/eller sexuella övergrepp mot barn på allvar – för att inte allt ansvar för att skydda barnen ska ligga på mamman. I vårdnadstvisten vänder pappan och hans advokat ofta hennes försök att skydda barnen till tecken på att hon hittar på allt för att hindra pappan från umgänge.
Vi vet sedan tidigare hur förövare får hjälp av diverse mansrättsaktivister, advokater och andra som tillämpar PAS. Vi vet att det finns fall där förövaren har fått en del eller till och med hela vårdnaden, även när bevisen var överväldigande mot förövaren. För dom som hjälper dessa män handlar allt om pengar och att just hjälpa förövare, dom struntar fullkomligt i barnet. Så gå inte på lögnen att det är barnet dom bryr sig om.
Något som socialtjänsten och andra som ska hjälpa barn borde tänka på är att pappan är inte nödvändig för barnet, vilket annars är tanken och är en av flera anledningar till att barn tvingas vara med den pappa som våldtar och/eller misshandlar dom. Barns välmående ska gå före, inte pappans. Flera uppmärksammade fall finns där barn har blivit mördade av sin pappa, vilket hade kunnat undvikas om pappan inte fick träffa barnet. Men istället ansågs det vara viktigare att pappan fick träffa barnet än att barnet skulle få må bra. Men nu finns inte dessa barn längre dom och andra får betala priset för att samhället inte säger nej, för att alla myndigheter som ska hjälpa barn inte gör det helt ut. Fler barn kommer i framtiden att få betala samma pris.
När ett barn förr berättade att pappan begått sexuella övergrepp mot henne/honom, brukade barnet slippa träffa pappan medan utredningen pågick. I dag skickas barnet hem till pappan igen. Utredningshemmen är färre och personalen är ofta inte kompetent.
Barnet får alltså en kort frid från våldtäkt och/eller misshandel, men så fort utredningen är över så tvingas barnet hem till sin pappa igen som kan fortsätta med att våldta och/eller misshandla.
En problem bland flera är att socialtjänsten inte är tillräcklig bra på att göra en riskbedöming, samt att pappans rätt att träffa barnets går före barnets rätt.
I vårdnadsfrågan gör socialtjänsten sedan inte någon riskbedömning, utan utgår från pappans rätt till barnen. Det finns heller inte någon entydig definition av vad våld är. Därmed kan gränsen bli flytande. Våldet kan ses som uppfostringsmetod.
– Det är värre nu. Ribban har liksom höjts för vad som är okej, sa Lena Hellstrand, socionom på familjerätten i Gävl
Och vad brukar vi få höra? Jo att det finns en nolltolerans av våld mot barn. Struntprat. Som Hellstrand tar upp så har ribban höjts.
Artikeln tar upp den starka myten som finns att mammor ljuger i vårdnadstvister, vilket vi kan se med tanke på hur lätt det ändå är att använda sig av PAS. Det räcker med att hävda att mamman ljuger så sätts hela processen igång som är något barnet får betala för medan förövaren kommer undan. Som vanligt. Dom flesta förövare kommer nämligen undam, det är lätt att göra det. Få anmälningar tas upp i rätten. Och mörkertalet är stort.
Läs hela artikeln som tar upp mycket viktiga punkter!
BitterFeminist 