Bespottande av kvinnojourer och deras hårda arbete

Är precis vad det här kan kallas.

Falkman visar precis på det problemet att se bortom det individualistiska och förstå det strukturella. Han synsätt är att reducera allt till det individuella. Precis som brukar göras när det handlar om kvinnoförtryck, mäns våld mot kvinnor och våldtäkt. På så sätt kan problemet läggas på kvinnor själva, att det är vi som ska se till att skärpa till oss och sluta våldtas och misshandlas… Typ. Nu hejar antifeministerna på denna artikel, det skulle knappast göras om det handlade om en mansjour.

Och män som misshandlar och våldtar kan avfärdas som sjuka individer vars vidriga handlingar görs utanför samhälleliga- och kulturella strukturer. Inga normer finns som kan påverkar dom att göra det dom gör – nej kanske var det ändå kvinnans fel? Hon måste ha gjort honom arg på ett eller annat sätt, mhm… Eller så ljuger hon bara, vi vet ju detta genom att studera antifeminister och mansrättsaktivisters resonemang som utgår ifrån att vi kvinnor generellt ljuger om våldtäkt… Egentligen så förtrycks männen av kvinnor… Precis som att HBTQ-personer och personer med annan etnicitet förtrycker vita heterosexeulla män…

Amirite?

/fuckingtiredofantifeministsandmra’s-rant

Annonser
Det här inlägget postades i Antifeminism, Feminism, Könsnormer, Kvinnohat, Sexism, WTF?, Wut?. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Bespottande av kvinnojourer och deras hårda arbete

  1. noboytoy skriver:

    När man läser de manliga antifeministernas kommentarer under artikeln så blir man mörkrädd. Inte konstigt med så mycket mörkermän.

    Hur i hela friden kommer det sig att det alltid är en majoritet män som sitter och uttrycker sina åsikter i typiska kvinnofrågor? Vad vet egentligen män om dessa kvinnor och barn som flyr från sina våldsverkande pappor och äkta makar? Har dessa män jobbat på kvinnojourer? Förmodligen inte. Har dessa män själva varit utsatta för en våldsverkande sadist i sina egna hem och tvingats fly hals över huvud? Förmodligen inte.

    Så varför tycker män att de ska ha något att säga till om när det gäller kvinnojourernas arbete, som har räddat livet på många, många kvinnor och barn och gjort det gratis åt samhället?

    Mansrörelsen med Magnus Falkman, Pelle Billing och Pär Ström i spetsen borde istället ägna sig åt den typiska mansfrågan – hur stoppar vi det manliga våldet? Hur hjälper vi män att sluta misshandla sina kvinnor och barn, inte sällan till döds? De enda som jobbar med denna mansfråga är kvinnor och män i kvinnorörelsen, så kallade feminister, som männen i Mansrörelser/Papparättsrörelsen mest ägnar tid åt att hata.

    • BitterFeminist skriver:

      Ja. Och vi ser inte någon av dessa antifeminister och mansrättsaktivister sitta och smutskasta mansjourer. Allt som har med kvinnor att göra attackerar dom. Undantaget är kvinnor som delar alla deras åsikter.

      Kommentarfältet där är det vanliga skiten somvi ser överallt på nätet då olika män spammar forum och kommentarfält fulla med sitt kvinnohat. Inte fan ser vi massor med kvinnor hålla på såhär gentemot män.

  2. Mikael skriver:

    Citat: ”.. hur stoppar vi det manliga våldet?”

    Mäns våld mot kvinnor har enligt BRÅ minskat i Danmark och Finland under de senaste åren. Även i Norge ser man liknande tendenser. I Sverige har mäns våld mot kvinnor legat konstant på samma nivå under de senaste åren. Detta trots en miljardsatsning på att försöka minska mäns våld mot kvinnor.

    När resultaten uteblir så måste vi kunna vara självkritiska, och inse att vi kanske inte har de bästa lösningarna på hur vi ska lösa problemet med mäns våld mot kvinnor. Varför kan vi inte studera hur man arbetar med problemet i våra nordiska grannländer, och se om vi kan hitta inspiration och idéer därifrån?

    Tycker att man måste försöka vara lite ödmjuk när resultaten uteblir, och även försöka kunna släppa in andra röster i debatten, även om dessa inte alltid stämmer överens med de egna åsikterna.

  3. michaeleriksson skriver:

    Ovanstående ger betydligt större grund till mörkräddhet. Kvinnojourer har en lång historia av att följa sina egna, inte kvinnornas, intressen—ett fenomen som redan Erin Pizzey, kvinnojourernas föregångare, observerade. Kvinnor står för mer av relationsvåldet än männen. Merparten av alla män är helt fridsamma. ”Mäns våld mot kvinnor” (till skillnad från ”relationsvåld” utan en könsdelning) är en billig propagandamyt.

    Jfr. tex. http://www.csulb.edu/~mfiebert/assault.htm för en lång sammanställning av forskning på området.

    • BitterFeminist skriver:

      Dina egna konspirationsteorier om tjej- och kvinnojourer är inte relevant.

      Sen, försök förstå skillnaden mellan dom studier din länk tar upp och andra som är mer långtgående och djupare.

      Det är nämligen så att dom som tas upp brukar kallas ”relationsvålds-studier” och görs under kort tid jämfört mot andra. Deras problem är att dom likställer olika handlingar. Exempelvis en man som misshandlar sin partner räknas från dessa studier likvärdigt med en kvinna som försvarar sig från samma man. Allt läggs ihop utan minsta tanke på varför och hur och när. Systematisk våld från en man som pågår under flera år räknas inte, eftersom dessa studier tenderar att räkna något år som mest. Dom är inte långtgående som sagt. Dom missar med andra ord hela bilden och fungerar dåligt som förklaringsmodell för den som vill ha en djupare förståelse för våldet.

      Vidare så räknar dom generellt inte heller med eftervåld, alltså män som förföljer och trakasserar och misshandlar sitt ex när dessa har gjort slut. Eftersom studierna fokuserar på ”familjerelationsvåld”. Inget annat. vad som händer utanför eller efteråt räknas bort.

      Det förvånar mig således inte att dessa studier är så populära bland mansrättsaktivister i USA och här i Sverige då dom kan luta sig mot dessa för sina påståenden. Men dom missar hela bilden.

      • michaeleriksson skriver:

        Jag har inga konspirationsteorier: Jag har genom åren sett utsagor från ett otal källor, inklusive från många som har sett insidan både som medarbetare och som uppsökande.

        De källor jag anger är riktiga, vetenskapliga undersökningar. Att försöka diskreditera dem med utsagor som dina är inte seriöst. Att betona är förövrigt att just en uppbrytning i ensidigt och ömsesidigt våld, resp. initiativ och försvar är vanligt bland dessa—med samma resultat: Det finns en svag övervikt bland kvinnor som aggressorer och män som offer. Att kvinnor över år och årtionde trakasserar män är heller inte ovanligt. Tvärtom lider många feministiska/genus undersökningar under just felet att man bara ser att en kvinna har blivit slagen—men bortser från att det i många fall var kvinnan som gjorde ett oprovocerat angrepp, medan mannen agerade i självförsvar. Premissen att män utövar våld mot kvinnor (en helt ohållbar förklaringsmodell) gör att man varken får en förståelse, behandlar parterna rättvist, eller lyckas lösa problemen. Istället ser man verkligheten som man vill ha den.

        Om du mot dessa vetenskapliga undersökningar vill ställa ideologiskt driven pseudo-vetenskap lurar du bara dig själv. Om du har riktig vetenskap till stöd, ge oss då några länkar.

        • BitterFeminist skriver:

          Dina utsagor om tjej- och kvinnojourer ger jag inget för då jag själv har erfarenhet från båda, och den är enbart positiv. Så är det också för dom tusentals med tjejer och kvinnor som dessa jourer årligen hjälper. Jag är alltså inte intresserad av att höra din smutskastning av tjej- och kvinnojourer. Håll det för dig själv.

          Det har inget med att jag ”diskreditera dem med utsagor” att göra. Dom studierna har dom svaga punkter som jag tog upp. Det är så dom fungerar. Exempelvis Brå har själv tagit upp dessa olika studier där dom jämfört studier som dom du länkar till som fokuserar på ”våld inom relationer” eller ”familjevålds-studier” och andra som handlar om det systematiska våldet och eftervåld. Dom visar olika resultat och det går inte att göra som ”familjevålds-studierna” att likställa våld eller utgå ifrån att kvinnor utövar mer våld mot män, inte för den som vill framstå som seriös i alla fall. Vill du avfärda det hela så är det ditt problem och jag tänker inte ägna tid åt ytterligare någon som inte vill ta till sig något som inte passar in i det egna synsättet.

          • michaeleriksson skriver:

            ”Vill du avfärda det hela så är det ditt problem och jag tänker inte äga tid åt ytterligare någon som inte vill ta till sig något som inte passar in i det egna synsättet.”

            Du kastar sten i glashus: Det finns fakta i saken och det finns ideologiskt driven feministisk propaganda och pseudo-vetenskap.

            • BitterFeminist skriver:

              Du gör precis det som jag skrev – avfärdar. Trist att du ska vara så blind av dina fördomar om feminism. Men din attityd förvånar mig inte då jag brukar stöta på antifeminister och mansrättsaktivister som vägrar ta till sig något som inte utgår ifrån en antifeministisk hållning.

            • michaeleriksson skriver:

              Liksom merparten av dem feministiska bloggarna verkar du leva i tron att anti-feminister är fördomsfulla och oinformerade människor som inte har insett hur god feminismen är. I verkligheten är (åtminstone i Sverige) den stora merparten uppfödda med påståendet att feminismen är ett jämlikhetssträvande, att män är våldsamma mot kvinnor, att kvinnor lönediskrimineras, osv., osv.—men har genom ett kritiskt tänkande, brett läsande, och personliga erfarenheter insett att detta inte är sant. Själv har jag läst otaliga inlägg (politik, bloggar, tidningsartiklar, …) från båda sidor, sett hur påståenden från båda sidor stämmer eller inte stämmer med verkligheten (inklusive forskning och statistik), vem som gör vilka metodiska fel, osv.

              De anklagelser som du riktar mot anti-feminister vore betydligt bättre riktade mot dagens feminister—inklusive dig själv.

              Jag gör här en unsubscribe då jag av erfarenhet vet att det inte lönar sig att debattera mot människor av din fördomsfullhet.

  4. Shed Light skriver:

    Konstigt att Mikael skriver att ”vi” ska var självkritiska.
    ”Vi” är alltså lika med mansrättsaktivister?
    Denne Mikael kanske skulle ägna en tanke åt våldets mekanismer och om han med sin ståndpunkt rentav är en utav dem som bidrar till att våld mot kvinnor/barn sker.
    Enligt krimvårdens rapport från 2010, Män som hatar kvinnor, som NoBoyToy skrivit om på sin blogg, så kan man se ett mönster mellan kvinnonedvärderande åsikter, av den typ som finns på mansrättsaktvisterna bloggar, och att misshandla kvinnor.
    Man tycker man som man ska vara familjens överhuvud och kvinnan blir en del av ens maktsfär.
    Det konstaterades också att råa sexistiska tillmälen har betydelse för normalisering av en attityd som bidrar till fenomenet kvinnomisshandel.
    Så ett utav de verkningsfulla medel att försöka komma tillrätta med problemet är troligen att studera normalisering av kvinnoförakt/hat på nätet, kanske just i sådana bloggar som sådana som
    Mikael uppehåller sig i.
    Det blir annars lite märkligt om man själv har ett beteende som bidrar till ökat kvinnovåld och sedan väljer att utse kvinnojourer som just boven i dramat.
    Sätt lyset på nätets kvinnohat för att förstå det stora problemet med kvinnomisshandel!

    • BitterFeminist skriver:

      Precis. Det är den kvinnofientliga och könskonservativa attityd som dessa antifeminister och mansrättsaktivister har. Och det är allt som handlar om kvinnors rättigheter och att hjälpa tjejer och kvinnor som dom attackerar. Sen har dom mage att gnälla på oss om ”manshat”… Det är inte vi som ger oss på dom eller försöker att förstöra allt som har med jämställdhet att göra.

  5. Mikael skriver:

    ”Konstigt att Mikael skriver att ”vi” ska var självkritiska.
    Vi är alltså lika med mansrättsaktivister?”

    Vi är alla de som på ett seriöst sätt vill arbeta med att minska mäns våld mot kvinnor. Oavsett om vi är män eller kvinnor. 🙂

  6. BitterFeminist skriver:

    Michaeleriksson:

    Jag är inte förvånad över din attityd här, den är vanlig bland antifeminister och mansrättsaktivister som lägger till sig med den översittarattityd som du nu visar tillsammans med dom gamla vanliga fördomarna och konspirationsteorierna. Hela den här ”jag sitter minsann på sanningen” inställningen visar bara på arrogans. Så det är bara bra om du inte kommer hit något mer då du inte har något att tillföra ändå.

    Bye, and don’t let the door hit you on the way out!

    • Mikael skriver:

      ”Bye, and don’t let the door hit you on the way out!”

      Tror som sagt att man måste försöka vara lite ödmjuk när man diskuterar relationsvåld. Resultaten har uteblivit det kan vara bra om även andra åsikter än de egna får höras i debatten, även om dessa inte alltid stämmer överens med de egna åsikterna.

  7. noboytoy skriver:

    Jag läser ”MIkaels” kommentarer om och om igen för att försöka finna någon som helst substans i det han säger. Mikael är en av de antifeministiska män som säger sig ”seriöst vilja arbeta med att minska mäns våld mot kvinnor”.

    Problemet med män som Mikael och Magnus Falkman är att de, när de säger sig vilja diskutera mäns våld mot kvinnor, inte gör just det. Mikael, liksom Magnus, har hittills inte talat om hur de vill lösa själva grundproblemet, dvs hur man får män att sluta bruka våld mot kvinnor och barn.

    Jag ser istället att män som Mikael, liksom Magnus, hellre lägger sig i hur kvinnor och barn bäst skall tas om hand, efter att de blivit utsatta för mansvåld och fadersvåld. De kritiserar kvinnorna i kvinnojourerna som har arbetat med detta under årtionden, gratis, då samhället svikit.

    Dessa män vill tydligen också lösa det enorma samhällsproblemet ”mansvåld” genom att diskutera hur våldsamma kvinnor är i relationer? De ljuger till och med och hävdar att kvinnor slåss lika mycket i relationer och hänvisar alltid till suspekta utländska ”studier”, bloggar och artiklar. De vill inte kännas vid att tex Brå och SCB har statistik som naturligtvis visar att män är klart överrepresenterade som förövare i relationsvåld.

    Kvinnors relationsvåld består av ”trakasserier”, sällan fysiskt våld. Men även i våldsklassen ”hot och trakasserier” är män i klar majoritet som förövare. Det finns en anledning till att vi i Sverige, på regeringsnivå, arbetar med mäns våld mot kvinnor, förstås. Det beror inte på att vi har tusentals män som tvingas fly sina hem tillsammans med sina barn och söka skyddat boende och identitet, för att undkomma kvinnors våld.

    Sen avslutar alltid dessa antifeminina män med att kritisera också kvinnorörelsens flera hundra år långa arbete. Deras främsta hatobjekt – feministerna.

    Jag skulle vilja se nivån höjas på debatten ett par hundra snäpp och se, från antifeministernas sida, seriösa förslag på hur de, som säger sig arbeta med ”mansfrågor”, ska göra för att komma tillrätta med män som slår sina barn och kvinnor? Jag har ännu inte lyckats få svar på denna fråga. Jag har hittills bara hört patetiska, oväsentliga kommentarer och instruktioner från dessa män om hur kvinnojourer och kvinnorörelsen skall sköta sina respektive verksamheter. Vilken erfarenhet och kunskap har dessa män i ämnet? Dessa män tror om sig själva, att de vet bättre hur dessa skall skötas. Mikael ovan, har tex en personlig bild av att kvinnojourer inte hjälper kvinnor, utan verkar i egna intressen(?). Oklart vad kvinnojourers intresse skulle vara, annat än att hjälpa utsatta kvinnor och barn på bästa sätt..? Konspirationsteorier och smutskastning hör inte hemma i en seriös debatt. Något som tyvärr de flesta antifeminina män använder sig av för att ”bevisa” sin tes.

  8. Peaches skriver:

    Men nu verkar ni blanda ihop saker lite? Här finns två kommentatorer som råkar heta Mikael/Michael, alltså Mikael och michaeleriksson. Men i övriga kommentarer verkar de blandas ihop till samma person? Mikael skriver ju ingenting om kvinnojourernas arbete medan michaeleriksson gör det.

    Jag tycker däremot att det som Mikael (INTE michaeleriksson) skriver är intressant och relevant. Om det är så att mäns våld mot kvinnor minskat i de övriga nordiska länderna medan det ligger på en konstant nivå i Sverige, vad beror det i så fall på? På vilket sätt arbetar man mot våldet i Sverige och på vilket sätt gör man det i övriga länder? Handlar det om ett förebyggande arbete? Hur då i så fall? Kvinnojourer behöver finnas, men det arbete de utför handlar väl om att hjälpa kvinnor som redan blivit utsatta för våld, snarare än förebygga våldet. Jag tror att det var det Mikael ville diskutera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s